Interpellation av Rasmus Ragnarsson (SD) till kulturnämndens ordförande om tillämpningen av lagen om tillträdesförbud (2021:34) på bibliotek Kulturnämndens ordförande Pär Johansson (S) besvarar interp

Jessica Blixt får det att framstå som att jag aldrig besöker förskolor, att jag inte har någon aning om hur verkligheten ser ut. Jag besöker förskolor i princip varje vecka. Och det jag kan konstatera är det är att vi har problem med barngruppers storlek i vissa delar av vår stad, men i andra delar har vi problem med att vi har bristande kompetens bland förskolepersonal, som gör att barnen inte får den språkliga utveckling som de har rätt till, och andra utmaningar. Vi kan inte bara med ett speciellt måttverktyg se till att vi ökar kvalitet på alla våra förskolor, men jag kan också konstatera att, Det verkar som att det tål att påminnas i den här kammaren att trots att vi har 650 färre barn i våra kommunala förskolor så har vi ökat anställningen. Vi har mer anställda i år. 6357 anställda varav högre andel förskollärare och barnskötare. I förra året med 650 fler barn så hade vi 6300 personal. Så vi har ökat. ordförande om tillämpningen av lagen om tillträdesförbud (2021:34) på bibliotek

Då tackar vi Jessica Blixt och Blerta Hoti Singh (S) för sista frågan. Då lämnar vi frågestunden och går över till ärende nummer fem. Interpellation av Rasmus Ragnarsson, SD, kommunnämndens ordförande, om tillämpning av lagen om tillträdesförbud. 2021, kommun 34 på biblioteket. kulturnämndens ordförande Pär Johansson (S). Varsågod Pär!

Tack för det. Ordförande, fullmäktige, åhörare! Rasmus Ragnarsson har frågat om tillämpningen av lagen om tillträdesförbud på biblioteken. Det är en väldigt viktig fråga så klart så att vi har lugn och trygg miljö för våra bibliotekarier och besökare. Så för det första så har kulturförvaltningen sedan lagen infördes haft en rutin för hur vi kan ansöka om tillträdesförbud på Göteborgs folkbibliotek. Den uppdaterades tidigare i år och finns till för att vi ska ha en tydlig väg framåt när det gäller risk för att någon begår brott eller trakasserar andra i biblioteket. Ansökan görs av ansvariga chefer med stöd av HR och trygghetssamordnare. För det andra, varför har lagen inte använts mer? Under de senaste två åren har två fall varit aktuella. Båda polisanmäldes. Men efter anmälningarna slutade personerna att komma tillbaka. Eftersom ett tillträdesförbud bara gäller det bibliotek där incidenten inträffat gav det i dessa fall ingen ytterligare effekt. Och framåt så är det så att arbetet med trygghet och säkerhet är en ständigt pågående uppgift. Jag kommer att se till att förvaltningen fortsätter att sprida kunskap om lagen och se till att både chefer och personal får utbildning i hur den kan användas när den behövs. Och jag tror att vi alla är eniga om att det är viktigt att biblioteken är öppna, trygga och välkomna mötesplatser för alla, oavsett bakgrund eller livssituation. Ingen ska känna oro för att gå till sitt bibliotek. Så lagen om tillståndsförbud är ett viktigt verktyg för oss. Men det viktigaste är att vi fortsätter bygga starka, öppna och trygga gemensamma rum där kunskap, kultur och gemenskap kan växa.

Tack Pär! Då lämnar jag ordet till Rasmus Ragnarsson.

Tack herr ordförande och tack Pär för ditt svar. Till att börja med så. Till synes ett bra svar tycker jag ändå, men jag har ändå några frågor kring det här. Jag vet att i ditt skriftliga svar hänvisas det till en ansökan om att tillträdesförbud, citat, enbart blir aktuellt först när andra åtgärder inte fungerar. Slut citat. Men det är viktigt att klargöra. Att det inte är något som följer av lagen, utan förvaltningen har tagit fram sin egen rutin, som då ska baseras på lagen. Men lagen ställer ju inga sådana villkor. Det är med andra ord alltså fullt möjligt att ansöka om tillträdesförbud redan vid första incidenten. Det behöver inte vara egentligen flera incidenter som behöver ske, så länge kriterierna är uppfyllda. Och jag kan tycka utifrån både ditt svar Pär och det här lite längre svaret som förvaltningen har lämnat till kulturnämnden, att kulturnämnden i praktiken har satt upp en extra tröskel, en extra policy som gör det svårare att använda det här lagstiftningsverktyget än vad lagstiftaren avsett, tror jag. Och då är det inte så konstigt, för jag tror att den här lagen. blev ju välkomnad i och med att det var väldigt mycket ordningsstörningar på bibliotek runt om i Sverige. Men sen har ju uppföljningar gjorts och det har ju visat sig att den här lagen väldigt sällan har tillämpats. Och jag tror utifrån det underlaget vi har fått Pär, är att förvaltningen har lagt till extra trösklar som krävs från deras håll, som ska uppfyllas innan man gör den här ansökan om tillträdesförbud. Och jag tror också man blandar ihop rollerna kring vem som ska göra vilken bedömning. Så jag tror faktiskt, Pär, att vi behöver genomföra en förändring kring den här rutinen så att lagen faktiskt tillämpas fullt ut.

Tack, Rasmus. Vill du ha en replik? Varsågod, Pär.

Ja. Jag har ju inte 100 % koll på exakt hur lagen är utformad och hur förvaltningen där tolkar den. Det man kan titta på är ju de nationella siffrorna som gäller övriga bibliotek i landet och där kan vi se att den tillämpas ju inte jätteofta. Till exempel 2023 så var det enbart sju tillträdesförbud som utfärdades i hela landet. 2024 så var det bara tio stycken. Så det är ju ingen annan som gör en annan bedömning och jag tror ju inte att vi skulle få en annan effekt här om man tolkade den på ett annat sätt. Jag tycker väl egentligen att det är positivt att lagen inte har behövt tillämpas för det visar ju att vi har ett trygghets och säkerhetsarbete som fungerar väl. Och där vi har besökare och personal som kan känna trygghet i att man hanterar de situationerna som uppstår på ett tillfredsställande sätt.

Tack Pär! Då lämnar jag ordet till Rasmus. Varsågod!

Jag delar den bilden. Jag tycker det är jätteproblematiskt att det är så få fall där lagen används i Sverige. Den bilden delar jag med dig. Men jag tror inte att problemet i själva verket är lagen. Nu har det tillsatts en utredning, så vitt jag vet, om att man ska utreda hur den här lagen kan förbättras. Så uppenbarligen lagstiftaren tycker väl att lagen inte har tillämpats helt perfekt heller. Man kan avvakta den utredningen, men utifrån det underlaget vi har fått från kulturnämnden så tycker. Tyder deras resonemang om hur de har tänkt på när den här lagen ska tillämpas, att de går alldeles för mycket på det här med att man ska skydda biblioteket som ett demokratiskt rum för förövare. Man lägger alldeles för stor vikt vid det, vilket gör att man bryr sig inte om att ansöka om tillträdesförbud. för alla bråkstakar. Tröskeln har man satt alldeles för högt. Och det är där vi måste göra någonting åt det. Och jag tycker att ni borde ta initiativ till det, annars kan jag ta initiativ till det, så kan ni stötta det.

Tack Rasmus, och då tackar jag Pär Johansson och Rasmus Ragnarsson och lämnar ordet till Jörgen Fogelklou. Därefter Rasmus Ragnarsson. Varsågod Jörgen.

Tack för en jättebra interpellation, Rasmus! Det finns några grejer man skulle kunna prata om. Lagens syfte stöder behovet av att trygga bibliotek. Lagens underutnyttjande visar på bristen i tillämpning. Men jag ska prata om proaktiv användning som stärker tryggheten. Vi hörde här nu Pär Johansson, att du nämner att kulturförvaltningen har rutiner, de uppdaterades 2025, för att vägleda just personalen i ansökan om tillträdesförbud vid risk för brott, störningar eller trakasserier. Men att tillträdesförbudet inte ansågs nödvändigt i de två fallen, eftersom det bara gällde specifika bibliotek och personerna slutar att komma, tyder på en väldigt snäv tolkning av lagens nytta. En bredare tillämpning skulle kunna hantera risker över flera bibliotek och förhindra upprepade företeelser. Varför är detta viktigt? Jo, för proaktiv användning av lagen kan förhindra att problem naturligtvis upprepas. Särskilt om personerna flyttar sitt störande beteende till ett andra bibliotek. Även om ett förbud gäller en specifik plats kan det, om det används strategiskt, bidra till att säkra miljön i hela bibliotekssystemet. Så varför inte arbeta proaktivt, inte reaktivt? Tack.

Tack Jörgen, Rasmus kan du begära ordet snälla, kan du begära ordet igen? Ja tack. Så får du två minuter. Så där.

Tack herr ordförande. Det är några punkter som jag ändå vill framhäva här. Till exempel det här citatet. En ansökan bara blir aktuell först när andra åtgärder inte fungerar. Jag tror kulturförvaltningen här har blandat ihop proportionalitetsprincipen med ett faktiskt ansökningsförfarande. För kommunen får ju alltid ansöka. Och sen är det åklagaren som avgör om förbud ska meddelas eller inte. Det här tycks vara ett fall där kommunen försöker göra åklagarens jobb. Så lagen säger inte att kommunen ska göra den här proportionalitetsbedömningen utan det är åklagarens uppgift att göra den. Sen, kommunens roll är ju att anmäla och ansöka när det finns risk för brott. Ordningsstörningar eller trakasserier. Det här är en annan punkt jag också vill framhäva. För biblioteken just, så är lagen ganska tydlig. Det behöver ju inte vara någonting som är kriminaliserat per se, utan ordningsstörningar finns det ett stycke om, som handlar just bara om biblioteken. De andra, alltså som företag och näringsidkare finns det lite andra regler för. Men just biblioteken ska kunna utnyttja ordningsstörningar som är skäl till att ansöka om det här tillträdesförbudet. Och det tycker jag lite att man har missat från kulturförvaltningens sida när man har utarbetat sin rutin. Och det är därför jag tycker att vi inte ska släppa den här frågan, utan jag tror faktiskt att vi inte tillämpar den. här lagen så effektivt som vi skulle kunna göra. Och det är lite tråkigt, för jag tror det i slutändan kommer att gå ut över alla oss som älskar bibliotek, alla biblioteksbesökare och som vill värna biblioteket som en trygg plats för bildning, helt enkelt. Ja, jag stannar där. Tack så mycket.

Tack Rasmus! Då lämnar jag ordet till Grith Fjeldmose (V) som är sist i talarlistan. Varsågod Grith!

Tack ordförande! Jag känner ändå att jag vill höja blicken lite. Det har tagits fram många rapporter de senare åren som visar att oro, våld och skadegörelse har ökat på våra folkbibliotek. och det konstateras att den ökande oron är en del av ett större samhällsfenomen. Problemet har alltid funnits, men när fler andra platser i samhället stängs blir trycket större på biblioteken. Med tanke på arbetsmiljön för bibliotekarierna är det. är den mycket större och generella frågan om det inte vore bättre att ta itu med grundproblemet och öppna fler dörrar i samhället. Hur många dörrar kan man smälla i ansiktet på utsatta människor och ändå kalla sig för ett öppet och fritt samhälle? Att biblioteken numera i princip är samhällets enda öppna rum har blivit ännu tydligare när andra platser stängs, kommersialiseras eller digitaliseras. Platsen har blivit viktigare och på vissa orter är kanske biblioteket den enda plats dit man kan gå och bara vara medborgare. Att fokusera, som ni gör, Rasmus. På portning är ett exempel på att man försöker bota symtomen istället för att ta itu med verkliga och bakomliggande samhällsproblem. Tack!

Tack Grith! För detta har Rasmus Ragnarsson begärt en replik.