Interpellation av Kristina Bergman Alme (L) till ordföranden i nämnden för funktionsstöd om upprepade allvarliga missförhållanden inom LSS-verksamheten Ordföranden i nämnden för funktionsstöd Dario Es

Ja, Dario, visst är det så. Våra allra flesta anställda har stor empati, går till jobbet varje dag och gör ett riktigt bra jobb. Men då vill jag skicka mig ännu tydligare tillbaka till dig. Låt inte ett antal människor som har kommit in och fått anställningar i Göteborgs Stad förstöra arbetsmoral och glädjen för alla de som går till jobbet och tar hand om våra sjuka och svaga varje dag, även på helger. Det är ingen som inte ser alla dem, jag är ganska övertygad om det, och ni i nämnden gör det ju mer än vi andra möjligen. Men det mesta fungerar ju. Men man får inte förminska allvaret i det som har varit. Och det beror på att vi har släppt in människor som aldrig skulle kommit in. Och någon gång måste man sätta ner foten och lära sig av det. Tack.

Tack Martin. Då lämnar jag ordet till Kristina Bergman Alme. Varsågod.

Tack, herr ordförande! Det är självklart att det finns bra medarbetare. Men som det heter förstör ett ruttet äpple en hel skäppa av äpplen. Det här är ändå utbrett. Det finns i varje del av verksamheten. Sedan kanske det är enstaka individer på vissa ställen eller några fler. Men det kan också finnas det att man inte vågar sätta emot, att man inte vågar agera utifrån det som man kanske vill det här är symtom på någonting stort. Jag tror att det var helt rätt att det blev så mycket byten som det blev i verksamheten, både i den politiska nämnden och också i ledningen. Men vi måste ändå ta tillbaka det till den enskilda individen som behöver stöd och hjälp och säkerställa att det inte finns personal som inte förstår sitt uppdrag. Tack!

Då tackar vi Jörgen Fogelklou och SD och kommunalrådet Johannes Hulter och därmed så är vi färdiga med Frågestunden. Nu till ärende nr 3 och ordförande i nämnden för funktionsstöd om upprepade allvarliga missförhållanden inom LSS-verksamheten. Föregående ordförande i nämnden har lämnat svar, vilket har varit utskickat. Interpellationen och svaret har bordlagts vid ett antal sammanträden. Nuvarande ordförande i nämnden för funktionsstöd, Dario Espiga (S) har inkommit med svar. Därmed överlämnar jag ordet till Dario Espiga (S). Varsågod, Dario.

Tack. Där är jag. Då har vi en talarlista. Men vi börjar först med interpellanten, Kristina Bergman Alme. Varsågod Kristina.

Tack herr ordförande. Pearl S. Buck, den amerikanska författarinnan, skrev för länge sedan ”Ett samhälle prövas på hur man behandlar sina mest hjälplösa medlemmar”. Det är väldigt lätt att ställa upp på detta. Men det har ju varit visat sig vara betydligt svårare att leva upp till det. Jag vill tacka dig för dina svar och välkomna dig tillbaka. Det är väldigt ovanligt att man får två olika svar. Det känns bra att ha fått de senare svaren. De tidigare gav mig en känsla av att man inte riktigt tagit kvalitet på allvar och att det är väldigt defensivt och en senkommen inställning. Det finns saker som jag tycker Väldigt bra i dina svar, men jag har ändå några frågor där jag skulle vilja utveckla det ytterligare. När det gäller lex Saror, det som har gjorts rätt är jättebra, det vill säga att man har anmält. Men det gäller ju att ta reda på det som inte funkar, att få folk att verkligen anmäla för allt så att man kan få se mönster. Hur tänker ni arbeta med det? När det gäller IVO, ja de är ju liksom nöjda när de har fått en plan. Men det handlar ju också om att planen verkligen ska genomföras. genomföra så att man ser att det händer någonting och att man får en uppföljning? När det gäller ledarskap undrar jag hur du ser på din roll och din närvaro, kanske inte riktigt i vardagen men när läget borde vara lugnt och också när olika frågor uppkommer. När det gäller HR, och det är nog där som jag är mest orolig, tycker jag att det ibland är lite otydligt. Jag tänker att det är bra att komma ihåg att de medarbetare som känner att någonting inte funkar, de vill ju också att det ska bli tydliga konsekvenser. Så jag undrar vilket tryck kommer du att lägga på detta? För jag tänker i slutändan så får vi ju inte glömma det som hon sa. Vilken stad vill vi vara gentemot de mest hjälplösa medlemmarna? För vi får inte svika dem igen.

Men du får en minut.

Tack Dario. Då lämnar jag ordet till Kristina Bergman Alme för en kontrareplik. Varsågod.

Tack. Man har lite vant sig vid det här med frågestund, där man faktiskt får stå så här. Det blir lite att man går fram och tillbaka. Det känns bra att du säger att det är någonting för hela nämnden och att ni kommer att jobba på det här sättet med att tidigarelägga. Det känns bra att du pratar om empati. empati och respekt, men självklart måste man följa arbetsrättsliga vägar. Men jag tror att man bör jobba ännu mer på att säkerställa att alla förstår. Det kan lätt bildas en kultur där det är okej att säga någonting, men man kanske inte riktigt förstår konsekvensen av det man säger. Det som jag undrar över är om du tror att ni kommer att agera ännu mer för att säkerställa att alla verkligen förstår hur man ska. agera om man är anställd inom Göteborgs Stad och särskilt i det här fallet inom den förvaltningen. Men sen är jag också lite mer nyfiken på, du nämnde inte så mycket i alla fall om hur du ser på ditt ledarskap. Det är svårt på 30 sekunder att få med allting, men just det här med att vara ute i verksamheten, att kunna se. Tack!

Tack! Då ska vi se. Du får en minut först, eftersom du inte är ledamot, så får vi göra det manuellt och ge dig talartid och replik.

Tack, Dario, och tack, Kristina! Då går vi tillbaka till talarlistan. Vi börjar med Mariette Höij. Därefter är det Sanda Anton Henriksson. Varsågod, Mariette!

Tack så mycket ordförande, ledamöter och göteborgare. Jag vill tacka Kristina Bergman Alme för en viktig interpellation om de återkommande bristerna i kvalitetsarbetet inom funktionsstödsverksamheten. Händelserna på Hundraårsgatan visade vilka konsekvenser de kan få när styrning, uppföljning och kvalitetsarbete inte fungerar tillräckligt väl. Den externa granskningen och de efterföljande egenkontrollerna har också visat att bristerna inte varit begränsade. till en enskild verksamhet, utan att det finns strukturella utmaningar som man måste ta på största allvar. Jag noterar att ordföranden i sina svar bekräftar flera av de brister som Kristina lyfter fram. Samtidigt saknas på flera punkter tydliga besked om ansvar och tidsplaner och hur nämnden ska säkerställa att de åtgärder som nu planeras faktiskt leder till bestående förbättringar. Det gäller särskilt frågorna om ledarskap, informationsflöden och uppföljning av genomförandet. Det är positivt att nämnden numera får bättre insyn, bland annat genom att lex Sarahh och lex Maria-ärenden lyfts för hela nämnden. Men arbetet måste fortsätta. Framåt behöver fokus ligga på ett fullt implementerat systematiskt kvalitetsarbete enligt Socialstyrelsens krav. Tydlig ansvarsfördelning mellan olika chefsnivåer. Bättre uppföljning av beslutade åtgärder och dess effekter. Ett stärkt ansvarstänkande inom socialtjänsten. Stärkt kompetensförsörjning och goda förutsättningar för cheferna. Enklare och mer ändamålsenliga system för avvikelsehantering. Samt ökad insyn för nämndens ledamöter genom fler verksamhetsbesök. Jag vill också lyfta vikten av kontinuitet i ledarskapet. Min iakttagelse sedan jag tillträdde i nämnden i augusti är att omsättningen av enhetschefer förefaller vara väldigt hög. Om så är fallet riskerar det att försvåra både uppföljning, lärande och långsiktig utveckling av verksamheten. För ytterst handlar detta om att säkerställa att personer som är beroende av samhällets stöd får en trygg, säker och värdig omsorg. Tack.

Tack Mariette. Då lämnar jag ordet till Sanda Anton Henriksson. Därefter Toni Orsulic. Varsågod Sanda!

Tack för ordet, ordförande, ledamöter och alla övriga som lyssnar på oss här! Det finns tillfällen då en interpellation gör mer än att ställa frågor. Den klargör ett läge. Det här är ett sådant tillfälle. Detta har berört mig på djupet. Allvarliga missförhållanden har kunnat fortgå över tid i verksamheter där människor är helt beroende av samhällets stöd. Bakgrunden är tydlig. Först var det Hundraårsgatan, sedan Tumlansgatan, och jag hoppas verkligen att det stannar där. Min oro är stor. Här fanns det två verksamheter och nästan samma utfall. I interpellationen framgår att varningssignaler har funnits men inte lett till en samlad bild som möjliggjort åtgärder i tid. I svaret bekräftas detta. Jag hörde ordföranden här säga att åtgärder är på gång och att det görs ganska mycket. Man lyfter upp HR, och människor som saknar empati ska absolut inte jobba där. Jag hoppas att det är så. Jag hoppas att det blir så. Men åtgärder kan inte vidtas, och allting ska gå rätt till, sade ordföranden här. Ja, det går rätt till om saker dokumenteras. Men om det inte dokumenteras finns det ingenting. Det är svårt att bevisa att människor inte har empati, vill jag tillägga. I de här fallen har underlag funnits, men hanteras var för sig utan att sättas i sammanhang över tid. När helhetsbilden saknas försvagas faktiskt styrningen. Återigen, det lyfts förändringar i svaret och det är jättebra och det är nödvändigt. Men det som är avgörande är inte att strukturerna finns, utan att de fungerar i praktiken.

Tack Sanda. Då lämnar jag ordet till Toni Orsulic. Därefter Klas Forsberg. Varsågod Toni!

Ordförande! Jag vill börja med att tacka interpellanten för en bra interpellation. Det är en viktig fråga detta. Jag vill även tacka ordförande för att han har gett ett tekniskt sett korrekt svar. Det får jag nog säga ändå. Det är bara att konstatera som jag sa på förra kommunfullmäktige att detta är ett totalt misslyckande som har skett i Göteborg. Vi alla bär ansvar för det. Det är brukarna, det är de enda som egentligen lider. Men tittar vi nu då så Ordföranden nämnde att det har kommit ett yrkande. Det är från oss i den samlade oppositionen. Vi har lagt ett yrkande om att stärka internkontrollsplanen, vilket är väldigt viktigt att den går igenom i nämnden. Sedan tittar man på svaren så är det lite under HR, ansvar och disciplinära åtgärder som jag blir lite orolig. Jag nämnde detta på förra nämndmötet. Staden behöver börja avskeda folk som inte gör sitt jobb avsiktligt. missbruka sin ställning mot brukarna. Vi pratar alltså om personer som fullständigt inte bryr sig om att göra sitt jobb och att människor får ligga i sin egen avföring. Det skulle inte vara acceptabelt någon annanstans. Men jag vet att staden har ett problem och det är också att vi har ett problem med dokumentation. Vi dokumenterar inte saker tillräckligt. Jag har sett det historiskt i alla tänkbara nämnder och förvaltningar som jag har jobbat med. Jag tillhör de få politiker som satt och hade hand om Röhsska museet när det totalhavererade. Där hade vi ändå privilegiet att det var ett museum och det var personalen som var problemet där. Museet lider inte om man stängde det. Ja, göteborgarna fick inte tillgång till det, men här kan vi inte stänga verksamheten och det är inte. ett enskilt fall. Det är inte ett eller två ställen. Det finns en systematikfil i detta. Det är det som vi måste åtgärda och det är en lång väg att gå dit. Men med det sagt så är det viktigt att vi tar tag i de här frågorna, jobbar seriöst och långsiktigt, men att vi stärker kontrollen och avskedar de som inte ska vara där. Tack!

Tack Toni! Då lämnar jag ordet till Klas Forsberg, därefter Dan-Ove Marcelind. Varsågod, Klas.

Tack ordförande, fullmäktige, göteborgare! Det är som många har sagt helt oacceptabelt det som har hänt i de här verksamheterna. Det är hemskt och de här människorna har drabbats hårt. Problemet är strukturellt. Vi har sett att det är så att man inte har gjort analysen på riktigt sätt. Man har inte lagt ihop saker, man har inte fört samman bilder för att kunna göra en riktig analys. Men samtidigt så vill jag lyfta fram utöver de åtgärder som ordförande har sagt, så vill jag också lyfta fram andra åtgärder. Det är att vi behöver bygga tillbaka tilliten. Och för att skapa den här tilliten så behöver vi stärka personalens kompetens. Och både på chefsnivå och medarbetarnivå. Och kompetensförsörjningen är en jättestor fråga inom funktionshinderverksamheten. Vi måste ge chefer och personal i första linjen organisatoriska förutsättningar att arbeta tillitsbaserat. Det är de som har möjlighet att se de här sakerna tidigt och kunna åtgärda dem så att det inte blir på det här sättet. Självklart är det många som har vetat om detta i den här verksamheten, men det har inte gjorts något åt det. Det har inte på något sätt. fångats upp på ett riktigt sätt. Så jag vill poängtera det, att vi behöver kombinera saklig analys med stärkt profession och personalmedverkan. Samtidigt som vi behöver öka delaktighet och inflytande från hyresgästerna för att vi ska kunna bygga en trygg och rättssäker LSS-verksamhet. Tack!

Tack Klas! Då är det Dan-Ove Marcelind. Därefter Martin Wannholt. Varsågod Dan-Ove!

Tack Dan-Ove! Då är det Martin Wannholt. Därefter är det Kristina Bergman Alme. Varsågod Martin!

Tack herr ordförande! Tack för en bra interpellation och för ett bra svar! Det visar att det fungerar bra med våra interpellationer. Men, lite som Toni var inne på, det var väldigt många konkreta saker, allt från HR och dokumentation till systematisering och så vidare. Det är jättebra. Det behövs. Men det jag saknar är att här var det människor som var anställda av Göteborgs. som aldrig skulle kommit in som anställda i Göteborgs Stad. Inga kontroller överhuvudtaget. Det är ju det som var det stora problemet här. Och hur många fler anställda har vi i organisationen? Har vi kontrollerat dem, som kanske heller inte ska vara kvar, nämligen att jobba med utsatta människor? Jag gick så långt att jag polisanmälde de anställda, vilket jag tycker att förvaltningen själva borde ha gjort. Jag fick svar mitt i sommaren, förra sommaren, av åklagaren att polisen inte har lyckats identifiera, så han eller hon kan inte gå vidare med det. Det kunde man ha trott att förvaltningen med viss dokumentation kunde ha hjälpt till med, men det blev inget, utan de blev utköpta och några jobbade kvar i andra delar av staden. Min fråga, som jag ändå skulle vilja skicka med till Dario, är liksom. Det är jättebra med allt det ni har gjort, men jag tror inte det räcker. Vi har släppt in människor som inte ska vara i närheten av utsatta människor i vår stad. Det måste vi göra allt vi kan för att säkerställa, så att det inte blir så. Jag hoppas verkligen att ni nämner det. Vi ska inte skylla på att alla kan sitta i nämnder och så vidare. Det var mycket fritidspolitiker, och jag lägger faktiskt inte det. Sedan måste de avgå och så. Men jag vet själv att jag har varit det också. Det är svårt att ha insyn. Men då måste man ju ändå nu när vi har hänt detta se till att det inte händer igen. Och då får man faktiskt prata. Tilliten kommer efter kontrollen. Tack!

Tack Martin! Och då lämnar jag ordet till Kristina Bergman Alme. Därefter Dario Espiga (S). Varsågod Kristina!

Tack! Jag tänker att det är många som har sagt kloka saker, både Toni och Martin. Vi har fått in personal som inte förstår vad det är man ska göra. Vi har fyra förhållningssätt för personal. Vi vet vårt uppdrag och vem vi är till för, och vi bryr oss. Det är två av dem. De två själva borde säga allt. Det borde inte vara svårare än att vara tydlig med dessa för att på ett organiserat och ordnat sätt kunna göra sig av med personer som inte passar i den här verksamheten. Jag har haft politiska uppdrag sedan 1995 här i Göteborgs kommun. Jag har mött många förvaltningschefer. Väldigt få av dem har haft stake nog att våga agera och våga vara tydliga i personalfrågor. Det måste bli en förbättring på den punkten. Jag har några uppföljningsfrågor. Hur kan du arbeta mer med personalen? För att de ska få förståelse för uppdraget, för att vara tydliga i hur man ska agera, för cheferna att verkligen föra noteringar så att man kan driva arbetsrättsliga frågor. Det är inte rimligt att vi köper ut personer som inte funkar för att sedan ta tillbaka dem in när vi inte har haft koll på att de redan har varit utköpta en gång. Hur ska du som ordförande och ni i nämnden? driva och jobba med dessa frågor men också med att få en förståelse från personalen att det handlar om att vi vet vårt uppdrag, vi vet vilka vi är till för och vi bryr oss. Den grupp som vi talar om är personer som helt saknar röst. Då menar jag inte att man inte har röst på ett socialt sätt. Man kanske inte har armar. Man kanske inte har ben. Man kanske är helt utelämnad. Det är dem vi pratar om. Det är dem vi måste säkerställa får rätten och möjligheten att ha en värdighet i vardagen. Tack.

Tack Kristina. Då har jag Dario Espiga som är sist i talarlistan. Varsågod Dario.