Göteborgs Stads plan för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck 2026-2027

Vad som beslutades

Kommunfullmäktige beslutade den 23 april 2026 (kf-2026-04-23-§127, ärendenummer SLK-2025-01073) att anta Göteborgs Stads plan för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck 2026-2027, enligt bilaga 5 till stadsledningskontorets tjänsteutlåtande (2025-12-15). Samtidigt förklarades två äldre uppdrag fullgjorda: dels kommunfullmäktiges uppdrag från 2024-04-25 § 143 till socialnämnd Centrum att ta fram en ny plan, dels tilläggsuppdraget från 2024-10-10 § 412 om att utveckla statistik över barn och unga som förs ut ur landet av hedersrelaterade skäl. Beslutet gav också socialnämnd Centrum två nya uppdrag: att redan under 2026-2027 påbörja arbetet med en efterföljande plan (grundad på en utvärdering av aktiviteter och organisation), och att parallellt påbörja arbetet med att följa upp och ta fram en ny plan för våld i nära relationer (kf-2026-04-23-§127).

Kommunstyrelsen tillstyrkte förslaget den 4 mars 2026, med tillägg enligt ett yrkande från V, S och MP (2026-02-13) (ks-2026-03-04-§174). Ärendet hade då redan bordlagts två gånger i kommunstyrelsen (28 januari 2026 § 53 och 18 februari 2026 § 124) och bordlades ytterligare en gång i kommunfullmäktige (26 mars 2026 § 94) innan slutbeslutet.

Hur det gick till

Beslutet fattades efter en genuin sakstrid, inte bara formell hantering. I kommunstyrelsen fanns tre konkurrerande yrkanden: Daniel Bernmar (V) yrkade bifall till V/S/MP:s tillägg och avslag på övriga; Axel Josefson (M) yrkade bifall till ett tillägg från M, D, L och KD (2026-03-04); Jörgen Fogelklou (SD) yrkade bifall till ett eget tillägg (2026-01-23). Kommunstyrelsen biföll V/S/MP-tillägget och avslog de två andra, i samtliga fall utan omröstning (ks-2026-03-04-§174).

I kommunfullmäktige begärdes votering. Omröstningen om huvudförslaget utföll 43 ja mot 38 nej (marginal 5 av 81 röster), och omröstningen om M/D/L/KD:s tilläggsyrkande utföll med samma marginal till avslag. SD:s tilläggsyrkande avslogs utan särskild votering, och SD reserverade sig mot beslutet (kf-2026-04-23-§127). Det förekom inga jäv.

Sakinnehållet i tvisten var tydligt avgränsat, inte en fråga om huruvida staden ska arbeta mot hedersrelaterat våld – där rådde bred enighet, vilket också syns i att den föregående utvärderingen (SLK-2022-00599) antogs med 71 röster mot 9 den 25 april 2024. Tvisten gällde i stället plandetaljer: M/D/L/KD ville att planen skulle utgå tydligare från det statliga arbete som pågick (en ny nationell strategi väntades från 2026), ha en längre plantid än två år för att minska administrationen, och innehålla tydligare skrivningar om normer och värderingar, med hänvisning till en Örebro universitets-studie om ökande hedersnormer i Göteborg (kf-2026-03-26-§94). SD:s tillägg handlade om tidig information till barn och familjer om lagstiftning (bland annat det kommande förbudet mot kusinäktenskap från juli 2026), fortsatt PATRIARK-utbildning, och att stadens kommunikation inte ska avbilda minderåriga i slöja (kf-2026-03-26-§94). V/S/MP:s tillägg, som vann, lade i stället till de två uppdragen om att redan nu börja med nästa plan och med en ny plan för våld i nära relationer.

Underlaget

Underlaget är ovanligt tungt för ett ärende av den här storleken. Förslaget bygger enligt tjänsteutlåtandet på tre huvudkällor: en fullständig utvärdering av föregående plan 2020-2023 (antagen av stadsledningskontoret 2023-12-13, ärende SLK-2022-00599), Stadsrevisionens granskning av arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck (2023-09-19), och nämndernas yttranden över den granskningen (kf-2026-04-23-§127). Utvärderingen visade att 12 av planens 14 aktiviteter genomförts, att samordning och samverkan stärkts, men att "rutiner saknas i många verksamheter", och att Stadsrevisionen varnade för att satsningen på Resursteam Heder riskerar bli ineffektiv om teamens kunskap inte tas tillvara i tillräcklig utsträckning (SLK-2022-00599, kf-2024-04-25-§154).

Förslaget till ny plan var ute på remiss till berörda nämnder, stadens råd och ungdomsfullmäktige, enligt beslut i socialnämnden Centrum 2025-03-25 § 72, och remissen fick faktiskt genomslag. Grundskolenämnden och utbildningsnämnden var kritiska till ett ursprungligt krav på årlig uppföljning och ville att kravet skulle strykas med hänvisning till administrativ börda; stadsledningskontoret "hörsammade" kritiken och ändrade till uppföljning vid planperiodens slut 2027 i stället (kf-2026-04-23-§127). Två nämnder avstyrkte ändå förslaget: Nämnden för arbetsmarknad och vuxenutbildning, med hänvisning till att planen försvårar besparingar inom administration, och Äldre samt vård- och omsorgsnämnden, som pekade på att den korta planperioden riskerar dubbelstyrning med näraliggande planer och att ett äldreperspektiv saknas i utformningen – en synpunkt som delades av hbtqi-rådet och pensionärsrådet, vilka ändå tillstyrkte förslaget (kf-2026-04-23-§127). Flera nämnder och råd påpekade också att planen saknar ett uttalat intersektionellt perspektiv och aktiviteter riktade mot vårdnadshavare, och socialnämnden Hisingen hade invändningar mot ett tilldelat samordningsansvar (kf-2026-04-23-§127). Ingen av dessa invändningar ledde till att förslaget drogs tillbaka eller omarbetades i grunden – bara uppföljningskravet ändrades konkret.

Den deterministiska förhandsanalysen flaggar att ärendet inte "nämner_konsekvensanalys" i strikt mening. Tjänsteutlåtandet innehåller dock en trepartsbedömning ("Bedömning ur ekonomisk/ekologisk/social dimension") som resonerar konkret: att hedersrelaterat våld kan begränsa utsattas möjlighet att arbeta och studera, att fler upptäckta fall kan öka kostnaderna på kort sikt men minska dem på lång sikt om det förebyggande arbetet är effektivt (kf-2026-04-23-§127). Det är tunt men substantiellt nog för att räknas som en verklig, om än kort, konsekvensbedömning – inte bara en rubrik.

Pengarna

Beslutet innehåller inget eget anslag. Tjänsteutlåtandet bedömer att aktiviteterna "kan genomföras inom de berörda förvaltningarnas budgetram", under förutsättning att Regionalt stödcentrum heder fortsätter utbilda i bedömningsmetoden PATRIARK. Samtidigt är reservationen tydlig: "Det är tänkbart att förslaget leder till ökade kostnader, eftersom aktiviteterna i planen förväntas leda till att fler utsatta personer upptäcks och får tillgång till stöd och skydd" (kf-2026-04-23-§127). Ingen beloppsuppskattning ges för vare sig grundscenariot eller riskscenariot. Detta är alltså en styrande plan utan investeringskaraktär, inte ett anslagsbeslut – vilket gör avsaknaden av kostnadsberäkning mindre allvarlig än den skulle vara för ett byggprojekt, men den gör det ändå svårt att i efterhand utvärdera om resurserna räckte.

Vad vi kan vänta oss

Detta är min bedömning, inte materialets. Bakgrunden till planen är ett dokumenterat och växande problem: en enkätundersökning bland närmare 900 niondeklassare i Göteborg, genomförd av forskare vid Örebro universitet på uppdrag av staden, visar att andelen unga som lever med kyskhets- respektive våldsnormer ökat från 13 till 26 procent respektive 8 till 16 procent mellan 2018 och 2023 (Örebro universitet, oru.se; samma resultat återges i stadens egen utvärdering, SLK-2022-00599). Forskarna själva påpekar att siffrorna avser andelar av de elever som svarat och inte kan generaliseras rakt av – en nyansering värd att ha med, men den ändrar inte att underlaget för att problemet är reellt och växande är oberoende av kommunens eget material.

Planens huvudsakliga innehåll är kunskapshöjande insatser, samordning och rutinutveckling, riktade till nio nämnder. En jämförbar, om än bredare, uppföljning finns på nationell nivå: Jämställdhetsmyndighetens fördjupade uppföljning av den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor 2017-2025 (rapport 2025:21, som inkluderar hedersrelaterat våld och förtryck som ett delområde) konstaterar att kunskapshöjande insatser och fler samhällssektorer som arbetar med frågan har ökat under strategiperioden, men att "de samlade åtgärderna [inte] i tillräckligt hög utsträckning adresserat de underliggande könsnormerna som reproducerar våld", att uppklaringsgraden för hedersrelaterade brott förblir låg, och att effekten av återfallsförebyggande arbete "är under uppbyggnad och har ännu oklar effekt" (Jämställdhetsmyndigheten 2025:21, s. 6-7). Detta är inte samma sak som Göteborgs kommunala plan – det gäller nationell styrning över ett bredare våldsområde under nio år, inte en tvåårig lokal plan – men typen av åtgärd (utbildning, samordning, rutiner) är densamma, vilket ger skäl att inte förvänta sig snabba eller lätt mätbara resultat av just den här planen, även om den genomförs fullt ut.

Det som talar emot

Jag har aktivt sökt efter belägg som talar emot att planen är väl beredd, och hittat två reella svagheter utöver de rena beredningsbristerna redan nämnda. För det första saknar planen mätbara mål helt: framgång definieras i tjänsteutlåtandet bara som att "skadeverkningarna av våldet minskar och i bästa fall att det aldrig äger rum" (kf-2026-04-23-§127) – en riktning, inte en nivå eller tidpunkt att mätas mot. För det andra försvagades den enda konkreta uppföljningsmekanismen under processens gång: från ett ursprungligt krav på årlig uppföljning till en enda avstämning vid planperiodens slut 2027, efter att två nämnder invänt mot den administrativa bördan (kf-2026-04-23-§127). Det är en begriplig avvägning mot en reell administrativ oro som nämnderna själva lyfte, men den innebär också att fullmäktige inte får någon delrapport förrän planen redan är slut.

Jag har också sökt efter tecken på att planen är dåligt sammanhållen med det statliga arbetet, vilket var kärnan i M/D/L/KD:s avslagna tilläggsyrkande. Regeringen presenterade i april 2026 en ny nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck för perioden 2026-2035, och tillkännagav i juni 2026 en särskild handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck för 2026-2028 (regeringen.se). Göteborgs plan gäller 2026-2027, det vill säga ett kortare spann än och inte helt synkroniserat med den nationella handlingsplanen som kom strax efter. Detta bekräftar sakligt att invändningen om bristande statlig synk hade fog för sig vid beslutstillfället, även om den avgjordes med knapp marginal (43-38) snarare än att avfärdas enhälligt.

Så kan du kontrollera detta senare

Letar man efter om bedömningen slog in bör man i första hand se efter tre saker. Dels om Socialnämnd Centrums uppföljning vid planperiodens slut 2027 faktiskt levereras, och om den innehåller siffror snarare än bara kvalitativa beskrivningar – planen själv anger inga mätpunkter, så uppföljningsrapporten blir avgörande för om något går att bedöma alls. Dels om en ny enkätundersökning bland niondeklassare (motsvarande Örebro-studien från 2023) visar om andelen unga som lever med oskulds- eller våldsnormer fortsätter öka, planar ut eller minskar. Dels om arbetet med den efterföljande planen, som redan nu ska påbörjas enligt beslutets punkt 4-5, faktiskt bygger på en självständig utvärdering av just den här planens aktiviteter och organisation, eller om det blir en formsak. Slutligen är det värt att se om Göteborgs plan i praktiken synkas mot den nationella handlingsplanen 2026-2028 under de återstående åren, eller om de två processerna fortsätter parallellt utan gemensam uppföljning.