Motion av Lena Ferm (SD) och Jörgen Fogelklou (SD) om en övergripande och samordnad plan för att förebygga och motverka välfärdsbrott

Vad som beslutades

Motionen (daterad 2025-05-27) av Lena Ferm (SD) och Jörgen Fogelklou (SD) föreslår att kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att arbeta fram en övergripande och samordnad plan för att förebygga och motverka välfärdsbrott – en plan med tydlig ansvarsfördelning, fastställd ambitionsnivå, konkreta mål och regelbundna uppföljningar (SLK-2025-00658).

Kommunstyrelsen behandlade ärendet 2026-03-04 och beslutade, utan omröstning, att föreslå fullmäktige att avslå motionen (ks-2026-03-04-§183). Det är dock kommunstyrelsens förslag, inte ett avgjort ärende: fullmäktige har därefter bordlagt frågan fyra gånger – 2026-03-26 (§114), 2026-04-23 (§161), 2026-05-28 (§210) och senast 2026-06-11 (§250) – utan att ta slutlig ställning. I det material som finns tillgängligt saknas ett beslut efter det datumet. Fyra bordläggningar i rad är inte i sig ovanligt: den näraliggande motionen om en välfärdsbrottsfunktion (SLK-2023-01145, se nedan) bordlades sju gånger i fullmäktige innan den till slut avgjordes.

Hur det gick till

Vid kommunstyrelsens sammanträde fanns två skriftliga yrkanden mot varandra: Jörgen Fogelklou (SD) yrkade bifall till motionen enligt SD:s eget yrkande (2026-02-13), och Axel Josefson (M) yrkade bifall till ett yrkande från M, D, L och KD (2026-03-04) om att motionen skulle anses besvarad. Ordföranden Jonas Attenius (S) yrkade i stället rakt avstyrkande, och det är den linjen kommunstyrelsen till slut landade i utan omröstning (ks-2026-03-04-§183).

M/D/L/KD:s yrkande om att anse motionen besvarad hänvisar till att de "på kommunfullmäktige i maj 2025" yrkade att kommunstyrelsen skulle få i uppdrag att ta fram en plan med tydliga mål, i samband med en annan motion (Axel Josefson, Nina Miskovsky och Mattias Tykesson (M), SLK-2023-01145, om en särskild central funktion mot välfärdsbrottslighet). Det yrkandet är korrekt återgivet såtillvida att det restes – men vad materialet visar är att både grundmotionen och M/D/L/KD:s tilläggsyrkande föll i fullmäktige: kommunstyrelsens förslag att avslå motionen vann med 43 röster mot 38 för bifall, och ordföranden fastställde att tilläggsyrkandena från M/D/L/KD och SD därmed fallit (kf-2025-05-22-§289). Vår slutsats av detta är att det, i motsats till vad "anses besvarad"-formuleringen antyder, inte finns något stående fullmäktigebeslut som redan ger kommunstyrelsen i uppdrag att ta fram en sådan plan – vilket är en möjlig förklaring till att kommunstyrelsen i stället valde ett rent avslag.

Det är också värt att notera att den deterministiska analysens fält "beslut: bifall" för SLK-2023-01145 är missvisande rakt av: fältet sätts när protokollet skriver "kommunstyrelsens förslag har bifallits", oavsett om kommunstyrelsens förslag var bifall eller avslag till motionen. I det fallet var kommunstyrelsens förslag avslag, och det förslaget vann – motionen avslogs alltså i sak. Detta är en generell brist i den maskinella klassificeringen, inte något som är unikt för det här ärendet, men den är relevant här eftersom SLK-2025-00658:s underlag explicit hänvisar till utfallet i SLK-2023-01145.

Underlaget

Motionen remitterades till nio instanser: grundskolenämnden, Higab AB, idrotts- och föreningsnämnden, inköps- och upphandlingsnämnden, miljö- och klimatnämnden, socialnämnd Nordost, socialnämnd Sydväst, stadsmiljönämnden samt äldre samt vård- och omsorgsnämnden (kf-2026-03-26-§114). Åtta av nio nämnder avstyrkte motionen i sina slutliga beslut; endast Higab AB tillstyrkte rakt av.

En granskning av de bilagda tjänsteutlåtandena visar dock en mer delad bild än remisstabellen ensam ger sken av: i fem av de nio ärendena föreslog den ansvariga förvaltningen själv att nämnden skulle tillstyrka planen, med hänvisning bland annat till Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) vägledning om att arbete mot välfärdsbrott bör vara "koncernövergripande" och styras, ledas och koordineras centralt. Det gäller Higab AB, miljöförvaltningen (Miljö- och klimatnämnden, MKN-2025-14852 §181), stadsmiljöförvaltningen (SMF-2025-01170 §208) samt socialförvaltningarna Nordost (SOCN-2025-01052 §273) och Sydväst (SFSV-2025-00555 §188) – de två senare med uttryckliga förbehåll ("under förutsättning att synpunkterna beaktas"/"med de synpunkter som framkommer"). I fyra av dessa fem fall röstade nämndens politiska majoritet (S, V och MP; i Miljö- och klimatnämnden avgjordes det 5–5 med ordförandens utslagsröst, C avstod) i stället för avstyrkande, mot förvaltningens eget förslag. De fyra övriga remissinstanserna (grundskolenämnden, idrotts- och föreningsnämnden, inköps- och upphandlingsnämnden, äldre samt vård- och omsorgsnämnden) hade förvaltningar som själva föreslog avstyrkande, och nämndernas beslut följde det.

De återkommande argumenten för avstyrkande, oavsett om det kom från förvaltning eller politisk majoritet, är dubbelarbete med redan befintliga strukturer: stadens trygghetsskapande och brottsförebyggande program 2022–2026 (som enligt stadsledningskontorets kommentar ska utvärderas under 2026 och redan lägger ett särskilt ansvar på kommunstyrelsen), samverkansöverenskommelsen "Trygg i Göteborg", FUT-funktioner i de regionala socialnämnderna, samt en planerad kontrollfunktion för sund konkurrens inom inköp och upphandling.

SD:s eget yrkande i kommunstyrelsen (2026-02-13) hävdar att motionen fått "positivt gehör hos stadens professionella tjänstemannaorganisation" i "nämnd efter nämnd", och att SPINK (Samlad placerings- och inköpsfunktion) "tydligt uttryckt att en samordnad plan ... saknas i Göteborg". Det förra påståendet har, som ovan visas, verkligt underlag i fem av nio fall – men är samtidigt en överdrift, eftersom fyra av nio förvaltningar rekommenderade avstyrkande. SPINK-uppgiften kunde vi inte verifiera: en sökning i hela korpusen visar att SPINK förekommer i andra sammanhang (placering av HVB-platser, kategoristyrning inom inköp), aldrig med ett uttalande om välfärdsbrott eller denna motion. Ingen av de nio remissyttrandena nämner SPINK.

Varje remissinstans tjänsteutlåtande innehåller en bedömning ur ekonomisk, ekologisk och social dimension, inte bara rubriker – flera av dem konkreta (t.ex. grundskolenämndens resonemang om barnkonventionen och risken för dubbelstyrning, socialförvaltning Nordosts hänvisning till Ekonomistyrningsverkets nationella skattning av felaktiga utbetalningar). Ingen av remissinstanserna eller stadsledningskontorets tjänsteutlåtande innehåller dock en formell konsekvensanalys av vad ett avslag respektive bifall konkret skulle betyda för Göteborg, och varken barnperspektiv eller jämställdhetsanalys görs som egen rubrik.

Pengarna

Motionen anger inte någon kostnad för det den föreslår – att kommunstyrelsen tar fram en plan – och ingen finansiering pekas ut. De belopp som förekommer i underlaget hör inte till detta beslut: 1,5 miljoner kronor avsattes i 2025 års budget för att "ytterligare stärka arbetet mot välfärdsbrott" i redan pågående verksamhet, och en planerad permanent enhet inom inköps- och upphandlingsnämnden väntas kosta cirka 17–20 miljoner kronor per år – båda delar av redan beslutat, löpande arbete, inte kostnaden för den samordnade plan motionen efterfrågar. De nationella beloppen som citeras i två av remissyttrandena (Ekonomistyrningsverkets skattning av 14,6 miljarder kronor i felaktiga utbetalningar 2021, och Ekobrottsmyndighetens skattning av en kriminell ekonomi på 100–150 miljarder kronor per år i Sverige) är riksomfattande bakgrundssiffror, inte Göteborgs kostnad och inte kostnaden för det här beslutet.

Flera remissinstanser (bland andra socialförvaltning Nordost och äldre samt vård- och omsorgsförvaltningen) skriver uttryckligen att en ny plan "kan förväntas medföra ökade driftskostnader" respektive kräva "utökade resurser", utan att sätta en summa på det. Det är alltså en erkänd men okvantifierad kostnad, snarare än en dold eller förnekad sådan.

Vad vi kan vänta oss

Om fullmäktige till slut går på kommunstyrelsens linje och avslår motionen fortsätter arbetet mot välfärdsbrott som i dag: uppdelat på enskilda nämnder och bolag, med kommunstyrelsen som formellt samordningsansvarig genom det befintliga trygghetsskapande programmet. Programmets utvärdering under 2026 (nämnd i stadsledningskontorets kommentar, kf-2026-03-26-§114) blir då den naturliga platsen att se om den samordning som fem förvaltningar efterlyste redan finns eller inte.

Om fullmäktige i stället bifaller motionen är det, enligt vår bedömning, oklart vad som konkret förändras, eftersom motionen ber kommunstyrelsen ta fram planen i efterhand utan att själv sätta kostnad, mätbart mål eller tidpunkt. Som jämförelse: Stockholms stad har redan en liknande modell där kommunstyrelsen har det övergripande ansvaret för att samordna och leda arbetet mot välfärdsbrott, medan varje nämnd och bolagsstyrelse svarar för sitt område (start.stockholm). Det är jämförbart i grundidé – central samordning av ett arbete som annars sköts nämnd för nämnd – men inte i förutsättningar: Stockholm är en annan organisation med en annan utgångspunkt, och Stockholms egen sida anger inget kvantifierat mål för arbetet, så jämförelsen säger något om att modellen är möjlig att bygga, inte vad den skulle kosta eller ge i Göteborg. Sala kommun har på liknande sätt redan antagit en egen handlingsplan mot välfärdsbrott, men Sala är en mycket mindre kommun och siffror därifrån är inte överförbara till Göteborg – det är bakgrund, inte ett jämförelsefall.

Det som talar emot

Det starkaste motargumentet mot ett rent avslag är att en majoritet av de förvaltningar som faktiskt utredde frågan (fem av nio) själva bedömde att en samordnad plan skulle stärka arbetet, med hänvisning till SKR:s vägledning om koncernövergripande styrning – och att den politiska majoriteten i fyra av dessa fall körde över den bedömningen utan att i sak bemöta varför. Ingen av de granskade yttrandena, varken från nämnderna eller från stadsledningskontorets sammanställda tjänsteutlåtande, förklarar konkret varför förvaltningarnas rekommendation om samordning avfärdades utöver den generella hänvisningen till risk för dubbelarbete.

Det starkaste motargumentet mot ett bifall är att varken motionen eller kommunstyrelsens behandling av den innehåller kostnad, finansiering eller mätbart mål – de tre saker som gör ett beslut möjligt att hålla ansvarigt för i efterhand. Om fullmäktige bifaller motionen utan att komplettera med sådana ramar riskerar resultatet att bli svårt att skilja från de befintliga, redan pågående insatserna.

Vi har aktivt sökt efter fler belägg åt båda hållen: en sökning på "SPINK" i hela korpusen gav inget stöd för SD:s specifika påstående om att SPINK uttalat sig om denna motion. En sökning efter tidigare, avgjorda ärenden om samma sakfråga gav den näraliggande motionen SLK-2023-01145, som avslogs 2025-05-22 efter sju bordläggningar i fullmäktige och nio totalt sett – vilket vi tar som stöd för att bedöma processens längd som ovanlig men inte extrem för den här typen av ärende.

Så kan du kontrollera detta senare

Leta upp SLK-2025-00658 i fullmäktiges protokoll från och med hösten 2026 (den 11 juni 2026 är den senaste kända bordläggningen) för att se om, och i så fall hur, ärendet till slut avgörs – bifall, avslag eller ytterligare bordläggning.

Om motionen bifalls: kontrollera om kommunstyrelsens uppdrag att ta fram planen följs av en egen budgetframställan med kostnad och tidplan, och jämför med hur uppdraget efter den tidigare motionen SLK-2023-01145 hanterades efter att den avslogs.

Om motionen avslås: följ 2026 års utvärdering av det trygghetsskapande och brottsförebyggande programmet 2022–2026 för att se om den identifierar samma samordningslucka som de fem förvaltningarna pekade på, eller om den bekräftar att befintlig styrning räcker.

Följ upp om den planerade kontrollfunktionen för sund konkurrens inom inköps- och upphandlingsnämnden (uppskattad kostnad 17–20 miljoner kronor per år) etableras som planerat, och vad den kostar i utfall.