Nytt hälso- och sjukvårdsavtal med tillhörande överenskommelser

Vad som beslutades

Kommunfullmäktige beslutade 2026-04-23 (§ 138, ärende SLK-2025-00983) att Göteborgs Stad för egen del ingår ett nytt Hälso- och sjukvårdsavtal med Västra Götalandsregionen (VGR), samt fyra tillhörande underavtal (överenskommelser) om kommunens betalningsansvar vid in- och utskrivning från sluten vård, regionens läkaransvar i kommunal primärvård, samverkan kring personer med psykisk funktionsnedsättning/skadligt bruk och barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet, samt munhälsa. Kommunstyrelsen tillstyrkte 2026-04-22 (§ 289) efter att ha bordlagt ärendet en gång (§ 233, 2026-04-01, på förslag av Pär Gustafsson (L)). Avtalet gäller 2027-01-01–2030-12-31 och ersätter avtalet från 2017, som regionfullmäktige sagt upp 2025-11-04. Om avtalet inte antas av alla 49 kommuner och VGR senast 2026-05-31 gäller i stället bara Regionbildningsavtalet från 1998 och gällande lagstiftning (kf-2026-04-23-§138).

Hur det gick till

Marina Johansson (S) och Mattias Tykesson (M) yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag. Agneta Kjaerbeck (SD) och Mariette Höij (D) yrkade också bifall till huvudförslaget, men ville dessutom bifalla egna tilläggsyrkanden med krav på att kommunstyrelsen skulle få uppdrag att förtydliga kvarstående otydligheter. Det rådde alltså enighet om själva sakfrågan – att avtalet skulle ingås – medan striden gällde om staden också skulle binda sig till extra uppföljningskrav utöver avtalets egen text. Fullmäktige biföll först kommunstyrelsens förslag utan votering, avslog sedan SD:s tilläggsyrkande utan votering och avslog D:s tilläggsyrkande efter omröstning (66 ja för avslag, 14 nej, 1 frånvarande). SD reserverade sig till förmån för sitt eget yrkande. Representanter för KD, M och L samt för S, V och MP lämnade separata skriftliga protokollsanteckningar med snarlika poänger om kvarstående otydligheter, utan att formellt rösta emot huvudförslaget (kf-2026-04-23-§138; ks-2026-04-22-§289; ks-2026-04-01-§233).

Underlaget

Tjänsteutlåtandet bygger på två års partssammansatt arbete (sedan 2024) mellan VGR och länets kommuner, en remissrunda våren 2025 med dialogkonferenser i samtliga 49 kommuner, och Göteborgs Stads eget remissvar (kommunstyrelsen 2025-06-11 § 540). Fyra kommunala instanser i Göteborg yttrade sig i sista rundan: Äldre samt vård- och omsorgsnämnden tillstyrkte (2025-12-09 § 213), Nämnden för funktionsstöd tillstyrkte (2026-02-06 § 11) men upprepade att synpunkter om barn placerade utanför hemmet kvarstår, och socialnämnderna Hisingen (2026-02-03 § 21) och Sydväst (2026-02-11 § 33) översände synpunkter utan att formellt ta ställning för eller emot. Socialnämnd Hisingens tjänsteutlåtande noterar att man i en tidigare remissrunda bedömde att just Överenskommelsen om psykisk funktionsnedsättning och skadligt bruk borde avstyrkas – en position som inte upprepades i sista rundan, men förvaltningen skriver inte att sakskälen bakom den bedömningen försvunnit. Stadens eget tjänsteutlåtande medger rakt av att synpunkterna på den överenskommelsen "inte är omhändertagna" i slutversionen och föreslår ändå tillstyrkan, eftersom ett avstyrkande "skulle innebära en större osäkerhet om vad överenskommelsen reglerar" (kf-2026-04-23-§138). Konsekvenser bedöms i tre dimensioner (ekonomisk, ekologisk, social) samt utifrån barnrättsperspektivet i varje bilagt tjänsteutlåtande, men ordet "konsekvensanalys" används aldrig – bedömningarna är kortfattade snarare än en djupanalys av alternativ.

Pengarna

Tjänsteutlåtandet skriver uttryckligen att "avtalet i sig inte medför några ekonomiska konsekvenser" – kostnadsansvaret för kommunal hälso- och sjukvård följer i stället av skatteväxlingen vid regionbildningen 1999, som avtalet inte ändrar (kf-2026-04-23-§138). Samtidigt citerar underlaget Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, som konstaterar att kommunernas andel av all primärvård har vuxit till omkring 30–40 procent och att kommunalt vårdade patienter blir alltmer komplexa, "utan att motsvarande resurstillskott har skett", och att det "fortfarande är oklart om kommunerna har tillräckliga förutsättningar att hantera denna utveckling" (samma källa). Det är alltså inte det här avtalet som kostar pengar direkt, men underlaget flaggar själv att den strukturella kostnadsutvecklingen för kommunal primärvård är ofinansierad på nationell/regional nivå – en risk som ligger utanför det här beslutet, men som avtalet i sig inte adresserar. Ingen budgetpost, inget belopp och ingen finansieringskälla anges i beslutet, eftersom det inte kräver någon.

Vad vi kan vänta oss

Detta avsnitt är min bedömning, baserad på materialet, inte materialets egen prognos. Avtalet reglerar ansvarsfördelning mellan kommun och region, inte vårdvolymer eller kvalitet i sig, så den mest sannolika direkta effekten är administrativ: tydligare regler för när kommun respektive region ska agera, särskilt vid utskrivning från sjukhus och vid läkarmedverkan i hemsjukvård. Att samtliga 49 kommuner och regionen till slut anslöt sig till samma avtalstext (bekräftat i extern källa nedan) tyder på att ingen part bedömde riskerna som ohanterliga – ett svagt men reellt observerbart tecken på att beredningen höll ihop regionalt, till skillnad från 2022 då Göteborg och flera andra kommuner sa nej till ett tidigare förslag av ekonomiska skäl (uppgift ur Nämnden för funktionsstöds tjänsteutlåtande, kf-2026-04-23-§138). Min bedömning är att avtalet sannolikt minskar antalet gränsdragningstvister om vem som betalar eller utför en insats jämfört med dagens läge, men att de områden som flera remissinstanser pekat ut som olösta – barn och unga-överenskommelsen, sjuksköterskeansvar på LSS-korttidsboenden, intygsansvar – med rimlig sannolikhet fortsätter att generera samma typ av konflikter, eftersom inget i beslutet ändrar dem.

Det som talar emot

Jag har aktivt sökt efter motstående belägg: sökt i korpus på "hälso- och sjukvårdsavtal remissvar" och på anföranden kopplade till ärendet (inga anföranden finns registrerade för detta ärende – debatten är inte protokollförd ordagrant, bara yrkanden och propositionsordning), och läst samtliga fyra remissyttranden i sin helhet. Det starkaste motargumentet är att staden själv, i sitt tjänsteutlåtande, skriver att kända brister i en av överenskommelserna inte är åtgärdade och ändå föreslår bifall utan bindande villkor. Två tilläggsyrkanden (SD och D) som skulle ha gett kommunstyrelsen ett konkret uppdrag att förtydliga just dessa punkter röstades ner, vilket innebär att den enda formella uppföljningen av bristerna nu är avtalets egen generella klausul om att "parterna" årligen ska följa upp efterlevnaden (avtalets kapitel 8, i kf-2026-04-23-§138) – inte ett stadsspecifikt uppdrag med namngiven mottagare och datum. Att Göteborg och flera andra kommuner 2022 sa nej till ett tidigare avtalsförslag av just ekonomiska skäl visar också att kommunerna inte rutinmässigt godkänner varje förslag som läggs fram.

Så kan du kontrollera detta senare

Kontrollera i kommande delårsrapporter och årsredovisningar från och med 2027 om äldre samt vård- och omsorgsnämnden, nämnden för funktionsstöd eller socialnämnderna rapporterar nya tvister eller kostnadsökningar kopplade till in- och utskrivning från sluten vård, läkaransvar i hemsjukvård eller placeringar av barn och unga utanför hemmet. Leta efter om kommunstyrelsen ändå får eller begär den typ av redovisning som D:s (avslagna) tilläggsyrkande efterfrågade – sker det informellt trots att yrkandet röstades ner är det ett tecken på att bristerna togs på allvar. Jämför också om en framtida revidering av avtalet, som tjänsteutlåtandet nämner som möjlig, faktiskt löser barn- och ungadefinitionen (0–17 år i avtalet mot 0–20 år i överenskommelsen) och LSS-frågan, eller om samma otydligheter återkommer i nästa remissrunda.